Tankar
Jag har precis suttit ett tag och bara skrivit ner mina tankar just nu om allt. Det resulterade i mer än 2 sidor i word. Kändes skönt att sätta ord på mina tankar som bara snurrar. Jag kommer inte berätta allt vad jag skrev, men jag kan sammanfatta det lite. Den här helgen har kantats av de tråkiga problemen jag fick reda på i fredags. Att mitt schema helt plötsligt är lika mycket kaos som innan. Det har varit väldigt mycket om och men i mitt huvud denna helg. Det har gjort mig trött. Jag har sovit mer än 24 timmar dom senaste två nätterna. Känner mig fökyld också. Har inte känt för sällskap alls denna helg, något som jag inte haft heller, förutom lite via dator och sms. Kanske dumt att inte se till att träffa folk så jag inte skulle tänka lika mycket på allt jobbigt just nu. Jag ska inte gå in på alla mina schemadetaljer som krånglar, det är alltför komplicerat just nu känns det som.
Det finns så många personer här nere som skiter fullständigt i skolan, dom har festat sen dom kom hit och dom verkar ändå klara skolan. Vilket får mig att undra om jag bara oroar mig för mycket? Det kommer lösa sig på ett eller annat sätt, det vet jag också. Vill bara att det ska vara klart. Jag gillar inte osäkerheter. Samtidigt spelar skolan ingen roll för många av dom som är här. Dom ska ändå inte tillgodoräkna sig poängen. Men det värsta som kan hända mig är väl att jag får läsa en kurs hemma i Linköping. Och det vore ju inte jorden undergång. Lite mer jobb, men då är det ju på svenska iaf... Jag måste klara 45 poäng för att klara CSN och jag måste klara 22,5 denna termin för att bli godkänd av LIU. Hittils vet jag helt säkert att jag klarat 12 poäng från förra terminen. Alltid något! Får hoppas att det kommer fler positiva resultat snart.
Men det som oroar mig är att jag med mitt försök att knåpa ihop schemat kanske sätter krokben för mig själv? Vore det bättre om jag droppade två av kurserna och satsade 100 % på resterande kurserna? För att minska frånvaron och då öka chanserna att klara kurserna? Är jag för överambitiös?
Det finns så många personer här nere som skiter fullständigt i skolan, dom har festat sen dom kom hit och dom verkar ändå klara skolan. Vilket får mig att undra om jag bara oroar mig för mycket? Det kommer lösa sig på ett eller annat sätt, det vet jag också. Vill bara att det ska vara klart. Jag gillar inte osäkerheter. Samtidigt spelar skolan ingen roll för många av dom som är här. Dom ska ändå inte tillgodoräkna sig poängen. Men det värsta som kan hända mig är väl att jag får läsa en kurs hemma i Linköping. Och det vore ju inte jorden undergång. Lite mer jobb, men då är det ju på svenska iaf... Jag måste klara 45 poäng för att klara CSN och jag måste klara 22,5 denna termin för att bli godkänd av LIU. Hittils vet jag helt säkert att jag klarat 12 poäng från förra terminen. Alltid något! Får hoppas att det kommer fler positiva resultat snart.
Men det som oroar mig är att jag med mitt försök att knåpa ihop schemat kanske sätter krokben för mig själv? Vore det bättre om jag droppade två av kurserna och satsade 100 % på resterande kurserna? För att minska frånvaron och då öka chanserna att klara kurserna? Är jag för överambitiös?
Ja, som ni hör är det mycket tankar som snurrar. Egentligen vet jag att det löser sig på nåt sätt, jag oroar mig för mycket. Men en kombination av vinter, kyla, mörker, ordentlig PMS och hemlängtan gör just nu att alla känslor blir x1000. Jag ser fram emot att åka hem på lördag. Få träffa familjen, släkt och vänner och bara vara en vecka. Ska bli skönt att träffa Kristin, hon kommer ofta med bra uppmuntringar!
Men för att pigga upp ett annars ganska tungt inlägg, kommer en bild på den goda fruktsalladen jag åt nyss. Jag hoppas att vitaminerna kanske piggar upp mig. Gott!
