Utveckling
Ibland känns det som att franskan är nåt ouppnåeligt språk. Ibland känns det som om jag aldrig kommer att bli lika bra på franska som på engelska. Men sen ibland, så känns det som att det finns hopp. När jag inser att jag har pratat med en person på franska ganska länge i streck, eller som nyss. Jag hade råkat skriva upp två olika tider när jag jobbar idag, så jag var inte säker på när jag började. Då var jag tvungen att ringa jobbet och fråga vilken av tiderna som stämde. Jag kan ju ärligt säga att jag inte är en person som gillar att prata i telefon med folk som jag inte känner så bra. Att jag dessutom måste göra det på franska gör ju inte saken bättre. Men det är då jag inser att man faktiskt har utvecklats, när jag faktiskt kan ringa och ha ett samtal (om än kort) på franska över telefonen, när man inte ens kan se den andra personens kroppsspråk. Då känner jag mig duktig! =)
